Norge valde att se otillgänglighet som diskriminering och fick därför en heltäckande diskrimineringslag vid årsskiftet. Den norska lagen inriktar sig på att främja jämlikhet och likvärdighet för människor med funktionsnedsättning och därmed göra det möjligt att få ersättning vid otillgänglighet.

I den norska lagen ska alla offentliga och privata verksamheter som riktar sig till allmänheten, utformas utifrån tanken om ”universell design”. Universell design definieras i den norska lagen som "utformning eller tillrättaläggningar av huvudlösningar i de fysiska förhållandena så att verksamheternas allmänna funktioner kan utnyttjas av så många som möjligt".

Brott mot kravet på universell design räknas som diskriminering och straffas med skadestånd. Även eventuell ekonomisk förlust ersätts.

En viktig del i kampen mot diskriminering är att se till att samhället är öppet och tillgängligt för alla, därför borde frågan om tillgänglighet vara central i en diskrimineringslag. Tillgänglighet handlar inte bara om att alla verksamheter, all service och stöd som samhället erbjuder ska vara tillgängligt för alla, det handlar också om att kunna komma in i publika byggnader, att kunna ta del av information och kunna utnyttja infrastrukturen på samma villkor som andra.

Det är dags för Sverige bli mer tydlig i åtagandena om mänskliga rättigheter. Sverige bör också leva upp till den nyligen antagna FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Synskadades Riksförbund, SRF, föreslår därför:

– Att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering och ses som en fråga om Mänskliga Rättigheter enligt internationell lag.

Texten kommer från Diskrimineringsgruppen Snskadades Riksförbund