Vart tar ni vägen ?
När man drabbas av ett funktionshinder/långvarig sjukdon vart tar ni då vägen
Hur kan det komma sig att om man drabbas av et funktionshinder/långvarig sjukdom så försvinner ni som man trodde var ens vänner
Kan det bero på att man inte längre kan vara lika aktiv som innan eller vad kan det vara som är fel
Jag har upplevt det själv och får ständigt höra av andra att det är så att alla så kallade vänner och arbetskamrater försvinner ur ens liv när man blir drabbad av ett funktionshinder/långvarig sjukdom
Det är ju då man bäst behöver vänner som kan vara med och stötta en så att det inte blir så ensamt
Kan det vara så att ni tror att man inte vill ha kontakt med er längre eller är ni rädda för att det även ska drabba er
När era vänner/arbetskamrater blir drabbade av ett funktionshinder/långvarig sjukdom så se till att dessa inte blir bortglömmda se till att de även fast de kanske inte fungerar på samma sätt längre får vara med i gemenskapen som innan de drabbades
Tänk på att det nästa gång kan vara ni själva som blir drabbade och bortglömmda vill ni ha det så
När jag fick cancer så var det en hel del människor som bara försvann från mig. Puff, så var dom väck! Men många kom tillbaka när chocken hade lagt sig, många blev rädda för sin egen dödlighet. Jag var bara 21 år när jag blev sjuk. Jag tror att man triggar dears egen rädsla.
Jag tror också att det beror delvis på att folk är osäkra och inder att det kan vara des jälva som blir drabbade en annan gång
Sen att de inte vet hur de ska vara när de pratar med en. Rädda att säga fel saker. Tänk om hon grinar och så. Tror de känner sig obekvämma och samtidigt skäms för att de inte kan vara det stödet som de egentligen vill.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?