Allmänt/Övrigt

Olika faser i sorg och kris

2008-09-17 08:06 #0 av: [SvenA]

För att lära sig förstå sina egna och andras reaktioner i sorg eller kriser av olika slag kan detta kanske vara till hjälp? Det här är samma indelning som sjukvården och präster/diakoner använder vid svåra krisreaktioner. Sorg och kriser drabbar oss alla någon gång under livet. En närståendes död, arbetslöshet, sjukdom, ekonomiska problem. Anledningarna kan vara många.

Chockfasen

Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas - en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas.

Reaktionsfasen

Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan "Varför?" upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur.

Försvarsmekanismer använder de flesta människor och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.

Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.

Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret. Tablett- och/eller alkoholmissbruk kan också bli följder.

Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".

Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.

Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.

Bearbetning och Nyorientering

I dessa faser har man kommit över det allra värsta och börjar se framåt.

Under bearbetningsfasen accepterar man så småningom det som skett, och kan till och med börja intressera sig för tidigare aktiviteter.

Under nyorienteringen klarar man sedan så sakta att ta in sin sorg och förlust i den egna livshistorien. Ett ärr lämnas kvar, men man fungerar i kontakten med andra och med livet utanför.

Skrivet av DavdE Sajtvärd Psykologi i fokus

Publicerad med Davids tillåtelse

Anmäl
2008-09-17 18:35 #1 av: Leffe

På mig stämmer dessa faser. Det gick till ungefär  så när min far gick bort, likaså min bästa arbetskamrat. Första fasen då fanns ingen direkt reaktion på mig. Jag tröstade alla andra. Sedan på natten kom det över mig  totalt och jag var nästan otröstlig.
Sedan bearbetade jag det på jobbet både sorgen över kamraten och min far. Nu finns det långt bak i huvudet och man kan tänka på dem ibland och det utan tårar. Det tar sin tid.

Anmäl
2008-09-17 20:35 #2 av: [SvenA]

När man får ett fumltionshinderså är det denna process man genomhår i de flesta fallen men det finns så klart avikelser i från denna process för vi är ju alla olika som mäniskor

Och det kan gå olika fort i denna process

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.