Att inte kunna cykla
När man inte ser gatan kan man inte cykla
Tänk vad bra man har det som seende då kan man ta sin cykel och sticka ut på en cykeltur och tänk på vilken frihetskänsla detta innebär att kunna ta sig dit man vill utan hjälp
När man tappar synen så mister man en stor del av sin frihet och blir samtidigt väldigt beroende av andras välvilja för att kunna komma dit man vill och när man vill
Som synskadad har man inte alls den ftihet att förflytta sig till olika platser som man har som seende utan det kräver alltid en viss planering och man måste förlita sig på andras välvilja för att komma dit man vill
Jag ser men cyklar inte, men förstår din tankegång Tycker själv att cyklisterna är rena självmordskandidaterna
Jag håller med dig när det gäller cycklister inne i stan där måste man ju som gående se upp för dessa även på gångbanorna där de absolut inte hör hemma
Det är en stor skillnad där jag bor utanför storstaden här är en cyckel nästan en nödvändighet för att komma någånstans utan att behöva¨åka omvägar med kollektivtrafiken så här betyder cyckeln en stor frihet som jag saknar väldigt mycket
Jag kommer ihåg när man var yngre och det var riktiga årstider. Då tog man sig fram med cykel på sommaren och spark på vintern
Tänk vad mycket roligt man hade med sparken