Bemötande

Du kan hjälpa mig i vardagen

2007-10-21 13:31 #0 av: [SvenA]

I vardagslivet behöver vi all hjälp med olika saker och vi synskadade kan behöva mer hjälp.

Du kan underlätta min vardag

Ställer du upp?

Vi är cirka 100 000 i vårt land som är synskadade. En del av oss ser inget alls eller kan bara skilja mellan ljus och mörker. En del, och de är i majoritet, kan svagt skönja färger och föremål eller ser med starkt begränsat synfält. En del har svårigheter när det är mörkt eller, tvärtom, när det är skarpt solsken. Vi är, som du förstår, ganska olika. Precis som folk är mest.

Men det finns en del saker, som vi har gemensamt. Den vita käppen är för många en trygghet, när vi rör på oss ute. Den hjälper oss upptäcka hinder i vår väg. Vissa miljöer kan vara väldigt svåra att hitta i, speciellt öppna platser, shoppingcentra och liknande. På helt okända platser är det oftast omöjligt att ta sig fram på egen hand.

Alla människor vill kunna klara sig utan hjälp. Det vill vi också. För det mesta klarar vi också mera än vad du tror. Men ibland behöver vi en trevlig medmänniska. Vi tror att du har större förutsättningar att vara denna trevliga medmänniska om du vet mera om oss. Vi har i den här foldern samlat några vanliga situationer, som du som seende kan hamna i och där en vänlig - och kunnig - gest från dig kan göra livet lättare för mig.

Ge dig tillkänna!

Du ser mig. Jag ser inte dig. Säg till, när du kommer in i ett rum, där jag sitter. Det räcker med att du hejar och säger vem du är. Känner vi varann sedan tidigare, uppskattar jag om du hälsar när vi stöter på varann på gatan eller på jobbet.

Jag är jag, du är du

Det känns tokigt att behöva påpeka det. Men det händer faktiskt, att personer jag tilltalar i affären vänder sig till och svarar mitt sällskap. Samma sak fast omvänt: Vill du ha besked av mig, bör ju frågan riktas till mig, och inte till den som eventuellt är med.

Enkelt att ledsaga

Låt mig grabba tag i din armbåge eller överarm. Går jag ett halvt steg bakom dig, känner jag hur du rör dig upp och ned för trappor och trottoarkanter. För min hand till stolskanten eller till ledstången i trappan, så klarar jag resten på egen hand.

När vi skiljs

Säg till när du går ifrån mig. Speciellt utomhus kan det vara svårt att uppfatta. Går du iväg för att snart komma tillbaka, vill jag ogärna bli stående mitt på ett torg. Det känns tryggare vid en vägg eller någon annan fast punkt.

Vid busshållplatsen

Flera olika linjer kan passera en och samma hållplats. Jag uppskattar, om du talar om numret på bussen eller spårvagnen som stannar. Står jag tokigt till, visa mig gärna till ingången.

Vid övergångsstället

Det är bra med ticksignaler, som låter när det är grön gubbe. Men dom finns inte överallt. Ibland saknas till och med trafiksignaler. Du får gärna hojta till när det slår om till grönt. Saknas ljus, tveka inte att fråga om jag vill ha hjälp över gatan.

Med ledarhund

Några få av oss, totalt cirka 300, har ledarhund. När hunden bär sin vita sele, måste den få jobba ostört. Den är duktig på att leda mig runt hinder, men kan inte skilja mellan rött och grönt ljus.

Vid matbordet

Ett bra bordsskick är viktigt också för oss. Även om det med gaffeln är lätt att skilja på potatis och kötträtt, är det bra om du berättar vilka tillbehör som finns, och var dessa är placerade på tallriken. Utgå gärna från urtavlan: Sallad finns på kl 12, sparris på kl 3 och så vidare.

Ställer du upp?

Tänk att så lite kan betyda så mycket! Du som läst det här, vet nu i vilka situationer du kan vara till min hjälp. Ingen vill ju göra bort sig, eller hur? Inte jag heller! Du till sist: Alla är ju inte på sitt soligaste humör jämt. Det finns de, som avböjer erbjuden hjälp och till och med kanske gör det på ett bryskt sätt. Ge inte upp för det. För oftast är en vänlig gest väldigt välkommen. Det tycker väl de flesta

Texten kommer fråm Synskadades Riksförbund

 

 

 

 

 

Av: Eric

Datum för publicering

  • 2007-10-21
Anmäl
2007-10-25 19:31 #1 av: korseett

Det var mycket tänkvärt att ta till sig- tack för informationen så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig

Anmäl
2007-10-26 01:54 #2 av: Jenna-Gun

Mycket bra.

Jenna

Anmäl
2007-10-27 17:09 #3 av: Lorita

Jag har varit "bokstav en B" på en tävling en gång för synskadade. Jag var helt imponerad av hur man kan galoppera på en häst man aldrig suttit på tidigare men knapp led syn eller som helt blind. Jag tror man har mycket att lära om sig att våga, om man umgås med synskadade.

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Anmäl
2007-10-27 17:45 #4 av: [SvenA]

Att vara synskadad och försöka vara så aktiv man kan i samhället bygger just på att våga. Jag har själv knappt ledsyn  och jag har märkt själv att det gäller just att våga ta för sig när man vill ut.

Anmäl
2007-10-27 20:00 #5 av: Lorita

#4 det har jag också märkt bland dom synskade jag har mött. På mitt jobb så får man ibland pröva på att vara helt blind, det är lite läskigt faktiskt men nyttigt.

Jag brinner lite extra just för handikappridning, även om man ibland känner sig själv handikappad gentemot dom som rider blida eller med spasmer eller (gud vet vad) tänk om jag kunde göra samma med samma motstånd/hanikapp, är alltid ett handikapp ett problem eller är det en tillgång?

Just det att jag håller på med hästar gör att jag ofta möter dom som inte har allt men ger allt, mer än man kan ana.

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Anmäl
2007-10-27 22:25 #6 av: [SvenA]

Det finns både fördelar och nackdelar att ha ett funktionshinder om man tänker på de rullstolsburna så är fördelen att man alltid har sin egen sittplats med sig. Som synskadad gäller det att våga göra saker när man inte ser vad som finns framför en och då är den vita käppen bra att ha den får ofta fungera som ögon för mig.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.