2011-04-10 13:33 #0 av: [SvenA]

Man säger att det ska råda likhet inför lagen men inte är det likhet inför lagen när det gäller ledsagarservice inom landet

Det finns väldigt stora skillnader runt om i hela landet när det gäller rätten till ledsagarservicen. Det verkar finnas lika många tolkningar som det finns biståndsbedömmare och kommuner.

I vissa kommuner så kan man få ledsagarservice som insats via SOL /socialtjänstlagen eller som insats via LSS/ lagen om särskild stöd och service åt vissa funktionshindrade. Och det skiljer väldigt stort även där inom landet inom vilken av lagarna man ska få ledsagarservice beviljad.

Har man ledsagarservice inom SOL så får man betala en avgift som är olika inom hela landet från 0 kronor till 450 kronor i timmen beroende på i vilken kommun man bor inom.

Har man ledsagarservice inom LSS så är den kostnadsfri. I vissa kommuner så får man betala för ledsagarens kostnader i samband med insatsen men i andra kommuner så står kommunen för kostnaderna som ledsagren har i samband med sitt uppdrag. Så även här finns det stora skillnader

Det finns också lika många bestämmelser om vad man kan få ledsagarhjälp till som det finns biståndsbedömmare och kommuner inom landet. Det är likadant när det gäller i vilken omfatttning man ska få ledsagahjälp. Allt beror på den handläggare man råkar få för stiunden.

Så det gäller verkligen att välja både rätt kommun och biståndsbedömmare om man har ett behov av ledsagarhjälp, för att kunna vara något så när säker på att man verkligen får den ledsagarhjälp som man på grund av sitt funktionshinder har behov av.

Läs mera om ledsagarservicens ojämligheter här i socialstyrelsens rapport om ledsagarservicehttp://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-3-49

Sammanfattning: Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag kartlagt kommunernas tillämpning av insatsen ledsagarservice enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ochinsatsen ledsagning enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL.

Kartläggningen ger sammantaget ingen enhetlig bild av kommunernas insatser i riket utan former, omfattning och villkor för ledsagningen varierar. För att kunna erbjuda ledsagningsinsats av god kvalitet och på lika villkor oavsett kommun bör större enhetlighet eftersträvas.

Kartläggningen har omfattat kommunernas informationsinsatser kring ledsagningsinsatsen, förekomsten av kommunala riktlinjer, hur besluten utformas och följs upp, hur ledsagare rekryteras, förekommande samverkan i genomförandet, eventuell avgift för insatsen samt vilka problem som upplevs för att erbjuda ledsagning med god kvalitet.

Två enkäter, en för vardera lagstiftningsområde och riktade till samtliga kommuner, användes för kartläggningen. Svarsfrekvensen varierade; LSS-enkäten besvarades av 83 procent av kommunerna och SoL-enkäten av 73 procent.

Ledsagning är en insats av liten omfattning jämfört med den totala mängden insatser. Av LSS-insatserna utgörs 9 procent av ledsagarservice och av SoL-insatserna är drygt 4 procent ledsagning. Jämförelsevis är det yngre män som i högre utsträckning använder ledsagarservice och äldre kvinnor som får ledsagning. Drygt 60 procent av kommunerna har politiskt antagna riktlinjer för SoL-insatsen medan 40 procent har motsvarande riktlinjer på LSS-området.

Ledsagning bedrivs nästan uteslutande i kommunal regi men denna kompletteras med insatser av annan utförare, särskilt på SoL-området. Information till medborgarna om möjligheten till ledsagning sprids främst via kommunens webbplats och genom tryckt information. Uppsökande verksamhet med personlig information förekommer i hälften av kommunerna beträffande SoL-ledsagning och i var fjärde när det gäller LSS. I beslutet om ledsagning tillämpar knappt hälften av kommunerna någon form av rambeslut, vanligtvis som fixerat antal maxtimmar.

De begränsningar som finns därutöver kan handla om att ledsagning bara beviljas för vissa aktiviteter, om geografisk begränsning eller att vissa personer med andra insatser undantas. Genomförandeplaner upprättas långt ifrån alltid, vilket kan komplicera den uppföljning som vanligtvis görs årligen eller inför nytt individuellt ledsagningsbeslut. I nästan samtliga kommuner följs ledsagningen upp i dialog med den enskilde som fått ta del av insatsen. Motsvarande uppföljning med berörd personal görs i omkring hälften av kommunerna.

I ännu färre kommuner finns rutiner för att återföra den enskildes omdöme om ledsagningen till berörd ledsagare. Samverkan kring ledsagningen är ovanlig. På LSS-området sker samverkan i blygsam omfattning med såväl andra kommuner som med frivilligorganisationer. Beträffande SoL-insatsen sker samverkan i var tredje kommun och då huvudsakligen med frivilligorganisationer, väntjänst eller religiösa samfund.

Kommunernas krav på ledsagarens kompetens handlar om för uppgiften anpassad utbildning, erfarenhet av ledsagning, språkkunskap och personlig lämplighet. I mer än var fjärde kommun ställs inga specifika kompetenskrav. Ledsagare rekryteras genom personliga kontakter och ofta genom att ordinarie personal och vikariepool engageras. Extern rekrytering sker oftare för LSS-insatsen jämfört med SoL. Matchning beträffande kön, ålder och även gemensamt språk blir allt vanligare.

På LSS-området kan den enskilde alltid eller i viss mån påverka valet av ledsagare i nästan alla kommuner. Sådan delaktighet är mindre vanlig beträffande ledsagning enligt SoL där var sjätte kommun sällan erbjuder sådant inflytande. Timanställningar är vanligast vid ledsagarrekryteringen liksom uppdrags- och objektsanställning. Vanligt är också, särskilt på SoL-området, att tillsvidareanställda anlitas för kompletterande timtjänstgöring som ledsagare. Ledsagning enligt SoL är avgiftsfri i fyra av tio kommuner. I övriga är det vanligast att avgift debiteras enligt samma beräkningsmodell som hemtjänstavgiften. Fast månadsavgift eller avgift per ledsagningstillfälle förekommer i mindre utsträckning. I åtta av tio kommuner inkluderas avgiften i högkostnadsskyddet. Oftast står kommunen för ledsagarens omkostnader i samband med ledsagningen men i var fjärde kommun står den enskilde med ledsagning enligt SoL för hela eller del av denna kostnad.

Upplevda problem i ledsagningen handlar främst om svårigheter att rekrytera ledsagare med tillräcklig kompetens, om bristande samverkan inom den egna kommunen och om svårigheter att etablera samarbete över kommungränser.

• Påtagligt i kartläggningsresultatet är att det jämförelsevis är yngre män som i högre utsträckning använder ledsagarservice (LSS) och äldre kvinnor som får ledsagning (SoL)

• Personligt riktade informationsinsatser bara görs i varannan kommun

• Lokala riktlinjer på LSS-området endast finns i fyra av tio kommuner

• Rambeslut endast förekommer i knappt hälften av kommunerna

• Begränsningar i insatsen enligt LSS, vilket det saknas lagstöd för, förekommer i drygt en fjärdedel av kommunerna

• Genomförandeplan långt ifrån alltid upprättas

• Svårigheterna upplevs stora att kunna rekrytera lämpliga ledsagare • I var fjärde kommun ställs inga specifika krav på ledsagarens kompetens

• Den enskilde inte alltid kan påverka valet av ledsagare

• Avgifterna varierar

• Samverkan kring insatsen är ovanlig.