Utanför ämnet

Så sant så

2009-10-22 17:57 #0 av: Jenna-Gun

Detta är en mycket vacker historia
och dessutom inte lång!
Det är historian om 2 vänner som
promenerar i öknen. Vid ett tillfälle
börjar dom gräla och den ene
ger en örfil till den andre.
Den senare, som
har ont men inget säger,
skriver i sanden:
-Idag fick jag en örfil av min bäste vän!
De fortsätter att promenera
och kommer till en oas,
där dom bestämmer sig
för att bada. Men den som
fått en örfil tidigare, drunknar
nästan och hans
vän räddar honom.
När han kommit till sans
igen skriver han på en sten: -
Idag räddade min bäste vän mitt liv!
Den som givit örfilen och sedan
räddade sin vän frågar:
- När jag skadade
dig skrev du i sanden,
och nu när jag räddat dig
skriver du på en sten.
Varför?
Den andre vännen svarar:
- När någon skadar oss ska
vi skriva det i sanden
där förlåtelsens vindar kan sudda ut det. Men när någon
gör något bra för
oss, bör vi gravera in det i
sten där ingen vind någonsin
kan sudda ut det.

Anmäl
2009-10-22 18:44 #1 av: [SvenA]

Håller med mycket tänkvärt

Anmäl
2009-11-05 16:37 #2 av: Leffe

Tänk om alla gjorde så

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.