Övrigt

Tankar om teknik

2011-04-06 10:34 #0 av: [SvenA]

Vi omges av små och stora prylar som hjälper oss i vardagen skapar också behov som vi inte hade från början. Har du tänkt på att mycket av det som är självklart för oss nu var bara för 2 decenier sedan drömmar fantasier och önskningar?. Jag är uppvuxen med både radio och gramofon. Min mormor som var född 1901 berättade gärna om gamla tider då det inte fanns så många bilar på gatorna.

Hon berättade om sina föräldrar som verkligen fick uppleva en revulution. Elektricitet. Trycka på en strömbrytare så kommer ljus. Vrida på en vattenkran. Hemma inomhus. Slippa vattenpump och brunn. En verklig lyx nu mera självklar för oss.

Mina föräldrar hade ingen tv men i kvarteret där vi bodde fanns det 2 familjer som hade. På helgerna samlades vi som var utan hos någon efter en god måltid, alla hade nått med sig tryckte mannen i huset på strömbrytaren och man tittade på nyheter och senare underhållningsprogram.                                                             När det blev daggs för deckare var det jag som fick gå hem och sova. Var alldeles för liten att stanna uppe så länge och föressten kunnde jag få mardrömmar.

När jag fyllde 8 år fick jag min första bandspelare. Fortfarande finns det nog många som kommer ihåg de stora tandberg rullbandspelare som fanns. Det var inte hellt lätt för en synskadad att dra fram den tunna bandslingan föra den igenom en springa på aparaten som ledde till den tommspole som skulle linndas om och band från full spole överföras.Offta gick det av och man fick ropa på mamma.

Bandspelaren öppnade en helt ny värld inte bara med talböcker utan också förde omgivningen in i pojckrummet. Genom att hänga ut en mikrofon genom fönstret och stänga det, sätta bandspelaren på inspelning kunnde man få in trafikbrus fotsteg bilar som tutade fulla gubbar som skrek åt varandra. När kassettbandspelaren kom under 70-talet förenkladess mycket. De tunna banden var nu inneslutna i ett tjockt plasst embalage-kassett som var mycket lättare att hantera. Nu kunnde man också börja byga upp en musiksammling med sin musik man lyssnade på.

I början var enklare från 1960-talet och i nässtan 20 års tid hade radio bandspelare och andra tekniska aparater olika form på knapparna. Runda eller ovalaplatta eller vinklade. Volymen satt alltid till vänster av och på knapp också. Av någon anledning började senare en knapp ha flera funktioner och till slut så behövdes synen för att kunna hantera mycket.

Det gjorde att jag blev nöjd med den teknik jag lyckats skaffa mig. Ägnade mig åt att bli något som det hetter. Det var viktigt att kommunicera med seende. I 40 års tid använde jag mig av min gamla facit skrivmaskin. Skrev frakturor brev osv. Upptäckte att det började bli svårare att skaffa färgband och få service på sin maskin. Folk börjar tala om datorer. Från början är det stora aparater som bara finns på arbetsplatser. Man skriver och räknar på de och blir man trött så spelar man dataspel.

I och med att internet kommer och aparaterna blir mindre och billigare sprids de och nu har alla datorer. Nu mera känner man sig som ett slags analfabet när man säger att man inte har dator. -vadå har du ingen dator men det måsste du skaffa dig. Tänk vad bra det är för er handikappade. Det öpnar en helt ny värld.

Flera gånger om dagen får jag höra det här och jag blir ganska trött på det. Jag försöker förklara att det är inte så enkelt när man har en synnedsättning eller andta problem som gör att datorn måsste anpassas vi kan ta emot information från den. Det är ganska dyrt fortfarande. Någån gång skule jag kanske skaffa dator men inte nu inte. Jag märkte att jag någånstanns hade förlorat kontakten med den tekniska utvecklingen.

Jag hade inte behoven eller trodde inte att jag hade de. När jag började arbeta som pianostämmare jobbade mamma hemifrån. Det gjorde att hon svarade i telefon och alla blev glada att de inte möttes av en telesvarare. Själv brukade jag lägga på luren när jag hörde en sådan. Nu skulle jag inte klara mig utan en sådan. 1995 skaffar jag mig min förssta mobil. Då hade det pipit runt omkring mig på bussen t-banan. Folk gick omkring och pratade för sig själva eller. Jag hörde aldrig nått svar. En seende berättar för mig att – de går omkring och håller i en mobiltelefon-nallen och pratar. Jag skaffar en sådan. 15 år senare får jag ett talprogram som gör att jag kan göra samma saker som seende skicka sms ta emot ha kontakter. Då blir telefonen ännu mer oumbärlig.

Men jag låter mig inte förslavas. Sätter på den kl.sju på morgonen och stänger av på kvällen. En del har på den jämmt. Jag skaffar mig dator till slut också. Min facit står i ett skåp och ibland smeker jag den med handen när jag tar fram någånting. En trogen vän sedan många år kan man bara inte kasta iväg.

Det är på sommaren på landet som man börja tänka. Nära naturen fågelsång tid att umgås. Datorn är hemma men landet är inte så långt bortta att man inte kommer hem på kvällen och det förrsta man gör vadå. Kollar e-post. Inte många skriver på sommaren. Vi får tid att umgås mer ta fram våra instrument våra sånger och melodier vara oss själva och inte slavar under tekniken. Som barn trodde jag inte att så mycket nytt skulle möta mig. Vad ska hända mer?. Det stora som är på gång nu är nog nedladdning av böcker från tbp men det får jag nog återkomma

Detta är skrivet av vår senaste nedlem som har bett mig att lägga upp den här

Anmäl
2011-04-06 11:00 #1 av: Leffe

Vad bra skrivet

Anmäl
2011-04-06 12:09 #2 av: [SvenA]

Det är alltid intressant attt få läsa sådant här om hur det var förr allt detta har man själv varit med om

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.