Annons:
Etikettsynskador
Läst 2725 ggr
Anterrabae
2012-04-19 14:50

Här är jag!

Jag kan ju passa på att berätta lite om mig själv, om hur det kommer sig att jag är synskadad och vad man kan och gör åt saken.

Jag heter Ida, som de flesta av er säkert redan vet.

När jag ar 20, alltså för 13 år sen så fick jag min första irit, eller regnbågshinnekatarr. Det är en infammation i ögats främre del, runt Iris, eller regnbågshinnan. Den uppför sig så att det blidas celler i ögats glaskorpp, och dessa klumpar även ihop sig och bildar som en beläggning på linsen och hornhinnans baksida. Det kallas percipitat. Detta medför även en så kallad ljusväg i ögat. Samma princip som när man lyser med en ficklampa i ett mörkt och dammigt rum. Man ser hela ljuskäglan, och alla particklar i den.

Nåväl, normalt nr man får den här typen av inflammation får man en kur kortisondroppar och så är det bra. Den behöver inte återkomma ens.

Så var tyvärr inte fallet för mig. Redan från början så visade sig dessa inflammationer vara av det ilskna slaget, och det blev snart kroniskt. Man behöandlade med kortisondroppar, och tillslut kunde jag aldrig sluta helt med dessa. Kortisontabletter sattes in för att hjälpa till. Processen flyttade sig nämligen bak i ögat. Än så länge var bara högerögat drabbat. Nar inflammtionerna blir bakre så hjälper inte dropparna så bra. Drörför behövs tabletterna.

Efter ett drygt år var gråstarren ett faktum, och inflammationerna hade även startat på vänstra ögat. Någonstans här berättade man första gången att det här kan i sällsynta fall leda till blindhet..

Och så har det hållit på. Jag har ätit kortisontabletter i högdos i över tio år, detta har gett mig diabetes typ 1, grå starr på båda ögonen som opererats, grön starr på det vänstra ögat som även det opererats. Så svullen och påverkad näthinna att syncellerna flyttat på sig i gulafläcken och jag ser krokigt. Nattblindhet och nu sist. Nästan total oförmåga att fokusera eftersom gula fläcken varit så svullen att jag inte kunnat använda den.

man har opererat glaukom två gånger, lasrat, tagit bort linser och linskapslar och även glaskroppen i höger öga. Man avvaktar att gröa detsamma i vänster. Den börjar bli så ogenomskinlig nu så det är svårt att se in, och ut.

För ett år sendan började jag även reagera på kortisonet, jag fick inte samma effekt på det som jag behövde. De stora doserna jag gått på och behövde håller inte kroppen för och mina blodkärl, i ögon, armar, ben började gå sönder. Jag ville såklart inte att detta skulle hända i huvud eller hjärta eller lungor så jag började trappa ner kortisonet, oavsätt ögonreaktioner.

har försökt med cellgifter, men de kräks jag upp. Får inte behålla dem. I nuläget griper jag efter alla halmstrån jag kan hitta. Flört och försöker vara glad åt det lilla

Jag har fått kortisonpiller inopererat i ögonen, för lokalt verkar kortisonet ha effekt, och ställer inte till med sådan skada. Gjorde den andra operationen i tisdags.

Håller även på att undersöka ett spår med parasiter, indicierna verkar ganska starka.

Försöker vara glad och positiv, och hoppas därmed att denna texten inte känns allt för deppig. jag är inte deppig, men jag är lite trött… Kriget mot inflammationeran är segt och svårvunnet. men JAG SKA! Kyss

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Annons:
DesK
2012-04-19 15:16
#1

Ida stort tack att du delar med dig av dina erfarenheter. Tråkigt att det har blivit så illa, men härligt att se att du ändå håller humöret uppe Glad Jag tror benhårt på att vi till viss del kan hjälpa oss själva genom att försöka vara positiva och se det som är bra och positivt i våra liv.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Anterrabae
2012-04-19 15:20
#2

Absolut, annars har man ju bara att ge upp kvar! Allt går att lära sig att leva med, även om det tar tid och har olika trösklar. Har man en go inställning till livet från början är det värt massor.

Sen ska jag inte sticka under stol med att min tro och religion ger mig en inre styrka, då jag känner att jag inte behöver möta allt ensam.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Upp till toppen
Annons: