Annons:
Etikettbemötande
Läst 2941 ggr
[Beavis]
6/2/10, 12:40 AM

Att växa upp med ett funktionshinder

Jag har funderat på vad jag skulle skriva om i en artikel?. Idag när jag läste en av alla dessa gratistidningar som finns,läste jag om Barnmisshandel.Det berörde mig djupt.Så här kommer lite tankar.

Jag föddes på 70-talet med Ryggmärgsbråck (Spina Bifida) samt vattenskalle (Hydrocefalus). Det andra är en väldigt vanlig bieffekt av en första. Men nog om detta, jag lägger grunden bara. Jag hade själv en hyfsat trygg och bra uppväxt vad gäller våld, Jag har några svaga minnen av att ha mått smisk som riktigt liten detta var dock innan 1979 då aga förbjöds i lag i Sverige. Inget försvar kanske men dock ett svar,  Detta hände inte senare i mitt liv. I en artikel i Stockholms City ( kanske i andra upplagor också?) läste jag atilkeln som bekrägart att barn med någon form av funktionshinder misshandlas av sina föräldrar i mycket högre grad än andra. 16% jämfört med 8% för "friska" barn Alltså dubbelt så många, fruktansvärd läsning som berörde mig djupt.

Förklaringar som gavs var föräldrarnas besvikelse över att deras små avkommor inte var de A-barn de drömt om gjorde dem knäppa och i exemplet i tidningen trodde modern att hennes tortyr av dottern skulle hela henne…. Hur många har kanske inte varit med om liknande? Mörkertalet är stort.

Enn annan aspekt var att föräldrarna fakriskt skämdes över att deras barn inte var som alla andras och därför lät sin skam och vanmakt gå ut över barnet.  Juat detta har jag själv erfarenhet av men i detta fall var det far/mor förälder som hade problem med att jag avvek från normen och lät mig få veta detta.

Jag förstår att ha ett handikappat barn är en ibland dyr och jobbig erfarenhet som sätter stor fysisk och psykisk press på föräldrar och familj, Men detta rättfärdigar inte detta beteende. Detta att vi som verkligen är svagast trycks ned ännu mer av de som skall älska oss mest, som har som uppgift att stärka och bygga upp oss till självständiga och framgångsrika individer, istället bryter ner oss och får oss att skämmas för vad vi inte har kunnat påverka att vi är….

Det skrämmer mig, Upplysningen borde vara bättre i ett modernt samhälle men tydligen lever den kvasinazistiska idealen kvar i vårt samhälle trots att det är över fyrtio år sedna institutionerna öppnades.

Nu har jag fått detta ur mig hoppas ni förstår mina tankar. Jag vill gärna höra era historier och tankar också.

Annons:
[SvenA]
6/2/10, 10:05 AM
#1

Det är inte lätt varken för föäldrarna eller barnen som är drabbade därför behövs det ordentligt stöd och båda parterna när det föds ett barn med funktionshinder

[Beavis]
6/2/10, 2:23 PM
#2

Ja detvgäller ju både oss med rörelsehinder likväl de barn som föds med synskador, båda behöver stöd och utbildning av föräldrar och familj. att läsa artikeln om den stackars flickan med nervskadan var hemskt.

Upp till toppen
Annons: