Synskadade och datorhjälpmedel
Det är stora skillnader i landet på hur man kan få Skärmläsare till datorn
Den följande texten är 10 år gammak men är lika aktuell än i dag om man byter ut kasset mot CD skiva
Detta med att beskriva de konsekvenser ett nekande till ett datorbaserat
hjälpmedel leder till är inte det lättaste. Mina tankar skenar iväg åt olika
håll och jag märker mycket snart att problemställningen är komplex, allt går
in i varandra som ett garnnystan och då försöka att sära på den
samhällsekonomiska vinsten kontra individens välmående och egenvinst blir
näs intill omöjligt eftersom det ena inte tar ut det andra utan allt är en
symbios.
Behovet:
När den situation kommer upp att man blir i behov av någon form av hjälp
finns det i mina ögon tre vägar att välja.
· man kan välja bort att göra de eller den sak man innan kunde utan besvär
och hjälp från någon eller av ett hjälpmedel.
Som nybliven gravt synskadad så tappar man oftast mycket av den information
som seende dagligen tar för givet att få tillgång till. Visst finns det "mellanlösningar"
i form av inlästa kassetter och punktskrift men det blir bara en promille av
den information som når den synskadade på dessa medium. Här kan då jag välja
att inte bli informerad genom att helt enkelt strunta i informationen, vad
som änder i närmiljö och ute i världen. Jag går då även miste om den
samhällsinformation som jag som medborgare är skyldig att ta del av för att
samhället skall fungera.
· Jag väljer hjälp i någon form.
Här kommer en intressant fråga upp som inte många tänker på och det är den
personliga integriteten. Att ställa sej i beroende av någon annan är svårt
efter att ha kunnat klara det mesta själv. Man lämnar nu ut sitt liv och
leverne till andra, ett pris som är mycket högt för en hel del individer.
Att planera sitt liv efter när andra kan och har lust och tid.
Att vända ut och in på sitt privata liv för andra, till och med sin älskade
make/maka har man ju också små rum inom sej som man inte vill eller kan dela
med sej av. Posten ska läsas upp även det mest privata brev. Bankens
saldobesked. Tidningar och medlemsfakta om sin politiska åskådning eller
religösa övertygelse. Visst finns tillgång till inläsningstjänst men det tar
tid innan de levererar kassetten och de radiotidningar som idag finns klarar
inte av p.g.a kassettbandens längd att läsa in hela tidningen.
Jag har många gånger fått det slängt i ansiktet av folk att " jag får väl
nöja mej med att få hjälp av andra " vilket för mej är mycket kränkande när
jag vet att det finns tekniska lösningar som kan hjälpa mej att lösa
problemet. För mej är att få hjälp av andra som att skruva ihop ett hus med
en stjärnmejsel som är lite för stor för själva skruven Det går med lite
vilja och det tar lång tid för mejseln greppar inte bra i själva stjärnan
utan hela tiden slinter den. Efter ett par veckor är man klar med arbetet.
Ge mej istället en skruvdragare med rätt bit så skruvar jag ihop det på ett
par dagar.
Med de rätta tekniska hjälpmedlen så kompenseras mitt handikapp till det
minimala. Med en anpassad dator så klarar jag det mesta själv när det gäller
att sköta mitt privata administrativa liv. Jag läser de flesta tidningarna
själv på internet. Jag läser min egen post via scanner. Jag har min egen
almanacka där jag håller reda på när och var jag har läkarbesök, möten och
sammanträden m.m. Jag har min egen piovata telefonbok och om jag så vill går
jag ut på nätet och söker på telias telefonkatalog. Den finns även på
CD-room.
Via mitt ordbehandlingsprogram kan jag skriva brev, insändare och
meddelanden, både till privatpersoner och till myndigheter och
förtroendevalda. Vilket för mej är en demokratisk rättighet. Jag kan på ett
enkelt sätt använda mej av mail och få de svar jag får uppläst. Jag betalar
Räkningar själv till min bank genom min hemdator eller om jag så vill handla
hem dagligvaror via de butiker som erbjuder webhandling. Dessa varor kommer
dagen efter till min dörr och betalningen gör jag via min dator.
Jag nöjer mej med dessa exempel för listan kan göras hur lång som helst och
här börjar man skönja den samhällsekonomiska vinsten. Jag blir mindre
beroende av anhöriga och hemtjänsten. Jag behöver inte nyttja
inläsningstjänst i samma omfattning som nu. Mitt beroende av färdtjänst har
minskat eftersom jag kan ta del av busslistan och veta när bussarna går.
Framför allt mår jag i min Själ mycket bättre och på så sätt kan jag leva
ett så normalt liv som möjligt och jag tror att på så sätt slippa en massa
psykosociala sjukdomar.
Visst är utrusningarna dyra men vad kostar inte de insatser samhället idag
ställer till mitt förfogande?
Till slut så får vi ändå inte glömma de som väljer att både avstå från all
hjälp eller vill ha hjälp från någon annan. Det är ett val som görs av
individen och skall respekteras. Men finns nu tekniken att om så önskas
själv klara av de problemställningar man ställs inför med ett
funktionshinder så ska de lösningen kunna uppfyllas från det offentliga.
Sonny Hoffman
Tack Soony för att jag fick använda din text
Att man inte får skärmläsare i alla landstig i Sverige som tekniskt hjälpmedel är helt orimligt i dagens käge.
Man hänvisar ju hela tiden till att man ska gå in på www och läsa mera men hur ska man kunna göra det om man inte får en skärmläsare så man kan ta del av den iformationen som finns på alla www som det hänvisas till
Och hur skulle de som bestämmer själva uppleva att inte kunna delta på lika villkor som alla andra medborgare när det gäller at få information
Jag tror att de skulle skrika väldigt högt och undra varför de inte får samma möjligheter som andra
Att inte få skärnläsare anser jag vara en klar diskrininering av de som har detta behov
Och att diskriminera vissa personer är mig veterligen förbjudet i Sverige
Sverige har även skrivit under FN konvesionen om mänskliga rättigheter
Och det måste väl andes som en mänsklig rättighet att få en skärmläsare i dagens Sverige