Annons:
Etikettbemötanden
Läst 2131 ggr
[SvenA]
2009-12-03 15:02

Nu har även synskadade blivit utförsäkrade

Nu har även en synskadad i värmland blivit deabbad av de nya sjukkassereglerna

Man tar ingen hänsyn till att personen i fråga är gravt synskadad hos arbetsförmedlingen heller så synskadade blir dubbelt drabbade

Det finns ett repotage i senaste numret av perspektiv som är utgiven av Synskadades riksförbund

http://www.srfriks.org/Vara-tidningar/SRF-Perspektiv/Arkiv-/Arkiv-2009/SRF-Perspektiv-nr-6-2009/SRF-Perspektiv-nr-6-2009/ARTIKEL3/

Annons:
Leffe
2009-12-04 11:06
Sigrid-pa-Pottan
2009-12-04 12:11
#2

Det där är väl vad som väntar mig också…
Jag blev av med min projektanställning sedan nästan 10 år vid en kommunförvaltning ungefär samtidigt som mitt sista öga "rök" för 2,5 år sen. Har alltså ingen arbetsgivare son skulle kunna ha några "skyldigheter" gentemot mig. Fk säger förstås rent ut att "synskada är inget skäl för att inte arbeta", men vilken arbetsgivare skulle vilja anställa mig?
Befinner mig nu mitt uppe i någon sorts samarbete mellan fk och af, men af har under ett halvårs tid inte ens lyckats få fram en praktikplats åt mig. De bara skickar mig vidare till nya instanser inom sin egen organisation då de inte lyckas få till något, men det enda som det leder till är att jag får veta att jag inte är "deras bord", utan skulle varit föremål för insats från annan instans inom af. Handläggare som kontaktat div arbetsplatser för att söka praktik/träning för min del meddelar mig att de då fått frågor om mig som tyder på att jag bara ses som ett problem, frågor som de från af inte ens kan svara på. Ingen verkar ta med i beräkningen att jag skulle kunna svara för mig själv.
Det känns alltså som om omgivningen väljer att se mig som en belastning, samtidigt som jag inte tillåts vara en belastning för omgivningen. Man får inte "ligga samhället till last" men ingen vill ge mig en rimlig chans att försöka försörja mig utifrån de förutsättningar jag har. Moment 22 typ…
Känns det igen?
Så vad åtestår? Ättestupan, så att alla perfekta och självgående samhällsmedborgare slipper störas av min existens?

[SvenA]
2009-12-04 13:05
#3

Det är så typiskt att vi alltid ska ses som en belastning och aldrig som en resurs

För även om vi är högutbildade så vill ingen anställa oss

Vi ses altid som en tärande grupp som bara ställer en massa krav som anses som helt obegripliga för de som inte är drabbade

Det enda vi vill är att kunna leva som andra och bli betraktade som vilken mäniska som helst

ocharbeta som de flesta andra i samhälet

Men så länge vi inte har ett samhälle där vi ala kan delta på lika villkor så kommer man att se oss som en tärande grupp och inte som mäniskor

Jenna-Gun
2009-12-04 15:05
#4

Det värsta är att sjukdom o funktionnshinder kan drabba alla vilket ögonblick som helst. Även politiker.

Det är ingen som tänkt den tanken av dessa politiker.

Man känner sej verkligen som en böld i ar**et på dem.

Sigrid-pa-Pottan
2009-12-04 19:53
#5

#3 Så sant som det var sagt!

Ibland kan jag uppleva att det inte bara är det "officiella" samhället som bihandlar oss illa, utan det är ofta man känner sig åsidosatt, utfryst och diskriminerad av den "informella" omgivningen också, som grannar, "vänner" och andra "vanliga nänniskor" som har en massa idéer om vad man vill/inte vill och kan/inte kan efter att ha drabbats av funktionshinder. Man ska liksom inte vilja något längre och förväntas bara släppa allt man varit intresserad av tidigare. 

#4 Jag har också tänkt tanken att "tänk om någon av beslutsfattarna eller någon annan i maktposition drabbas, hur påverkas de ich dras omgivning då?". Men har dragit slutsatsen att för dessa finns det alltid försäkringar (säkert skattefinansierade löneförmåner som de själva beslutat om) som innebär att de har sitt på det torra och kan leva gott trots allt. Eller är det någon som vet hur det verkligen förhåller sig?

Ingemarius
2009-12-04 20:55
#6

Hur pass dåligt "måste" man se för att inte fk ska ifrågasätta sjukpenningen/sjukbidraget?

Eller är det så illa att inte ens blindhet räcker till?

Annons:
[SvenA]
2009-12-04 22:20
#7

Grava synskador är inget hinder för arbete

Det är bara det att det är ingen som anställer en person som inte ser

Om man verkligen menar attt vi som inte ser ska kunna arbeta så måste man först se till att samhället anpasas för oss till 100 procent

och att alla arbetgivare inser att vi också är vanliga mäniskor och inget som katten har släpat in

Sigrid-pa-Pottan
2009-12-05 10:09
#8

Tänk om "samhället" (läs: fk, af och i förlängningen även beslutsfattarna förstås) lade lika mycket krut på att ställa krav på arbetsgivarna vad gäller synen på funktionshindrade och verkligen såg till att arbetsgivarna inte kunde sortera bort oss bara som en följd av deras fördomar och trångsynthet. Istället ger de sig på oss. För en månad sen tyckte af att jag med mindre än en veckas varsel skulle åka iväg till Uppsala på en veckolång kurs för att som synskadad lära mig söka jobb! Det skulle liksom inte vara någon match alls att åka tåg själv och leta sig fram i en stadsmiljö jag inte varit i på 15-20 år och då som seende. Samtidigt har jag inte rätt till praktik eller "prova på-aktiviteter" inom de resurscentra som finns i den stad där jag bor, för i så fall måste jag ha en anställning klar först!

Nej, ta och skicka arbetsgivarna på kurs istället, för mig känns det som att det är de som skulle behöva utbildas.

Jag har hört påståenden om att synskadade är det grupp funktionshindrade som har det svårast att slå sig fram på arbetsmarknaden, är det någon som vet om det stämmer? Jag kan inte fatta att man som synskadad ska ses som ett svårare problem än t ex en rörelsehandikappad eller en förståndshandikapppad (och därmed menar jag inget nersättande om dessa grupper). Men för mig känns det som om de normalfungerande många gånger tenderar att lägga in så mycket mer än avsaknaden av full syn hos oss som ser begransat eller inte alls. Som om vi dessutom vore förståndshandikappade eller mindre vetande i allnänhet (återigen, jag avser inte att på något sätt vara nedlåtande eller diskriminerande mot de som är förståndshandikappade). Det här är ju något som aldrig uttalas och därför väldigt svårt att bemöta, men för mig känns det som en realitet. 

ps Jag for aldrig till Uppsala, inte den här gången i alla fall.

[SvenA]
2009-12-05 11:01
#9

Det stämmer att de synskadade har det s¨årst att komma in på arbetsmarknaden så har det alltid varit och kommer nog alltid att vara på grund av alla dessa fördommar som finns bland den seende befolkninggen

Folk tror att man inte klarar någonting alls bara för att man inte ser de tror inte att vi klarar att laga mat och baka eller andra hushållssysslor och en massa andra saker

många tror till och med att vi inte klarar av att äta själva eller klarar av ¨år egen hygien

så nog finns det en massa konstiga fördommar mot oss som inte ser

Ska man åka på en kurs så måste man se till från kursanordnaren att det finns ledsagarhjälp om det finns synskadade som kommer att närvara på kursen

Och att klara sig själv på främmande orter utan att ha ledsagarhjälp är så gott som omöjligt

det borde de flesta inse men det vill de inte

Det är bara synd att det inte är flera som är med och debbaterar och lyfter fram hur det verkligen ser ut för oss som inte ser

Den här sajten är det enda öppna debattforum som jag har lyckats att hitta där både seende och icke seende kan vara med och föra fram sina åsikter och samtidigt vara anonym genom att vi här bara använder signaturer och inte våra hela och riktiga namn om vi inte vill det

Och man kan inte mista några insatser som man har i form av hjälp från myndigheterna bara för att man säger sin mening vilket en del tror attt man kan göra

cattan
2009-12-16 17:12
#10

Sigrid, En bra början är, att prata med någon på sSf som har med arbetsmarknadsfrågor att göra.

Börja innan du kontaktar en arbetsgivare med, att gå in på www.srf.nu.

Förbundet hjälper alla synskadade, oavsett om du varit synskadad hela livet eller om du varit synskadad i ngåra få månader, alla som är medlemmar har rätt till hjälp från Srf och att få stöd och coaching i den svåra konsten att söka ett arbete.

 Sigrid, hur går det när du ringer upp intressanta arbetsgivare, för att höra dig för om praktik, eller om du söker jobb? Du verkar ha kommit så pass långt att du kan kommunicera med hjälp av internet och då är det en av möjligheterna för dig att gå vidare.

Är det så, att af kan neka att bekosta en praktikplats om du ordnar en sådan på egen hand?

Om jag vore arbetsgivare skulle jag hundra gånger hellre anställa någon som kontaktar mig på egen hand, än att bjuda in någon till praktik om en arbetsförmedlare kontaktade mig. (Obs den sista meningen speglar i hög grad mina fördomar om personer som är anställda på just arbetsförmedlingen).

 Min spontana fråga blir då: "Hur ska jag kunna ansätlla någon som inte kontaktar mig och som inte själv ringer upp för att höra sig för"?

Jag kan inte bilda mig en uppfattning om den som söker arbete eller praktik och får heller inte chans att göra mig en föreställning om den sökande."

Jag hooppas att trovärdigheten ökar i min argumentation och att du kan hämta styrka i mina ord, när du fått veta att jag varit blind hela livet och är alltså en trägen arbetssökande och en som är van att handskas med "trilskande" myndigheter och andra.

Lycka till Sigrid!

Sigrid-pa-Pottan
2009-12-25 16:00
#11

#10
Hej cattan!
En sen reaktion från mig, har haft en hel del annat för mig på sistone…
Tack för ditt inlägg och ditt intresse. En hel del tänkvärt. Jag tror i och för sig att du har en poäng i att en arbetsgivare finner en person som kontaktar dem direkt intressantare än en som företräds av af. Men nu har de på af uttryckligen sagt att de ska söka för min räkning. Dessutom har olika personer på af olika uppfattning om var jag befinner mig i "rehab-träsket", vissa anser att det är för mycket "frågetecken" kring mig. Andra inom af kan ha helt annan uppfattning…
Men visst, visste jag var jag skulle söka arbetsprövning så skulle jag gärna ta kontakten själv. Det är bara det att det jag är utbildad för och har jobbat med tidigare inte kan komma ifråga längre, då det handlade om att köra bil och utföra okulära besiktningar bl a. Så det enda jag känner att jag är bra på nu är att hantera en (anpassad) dator, men sånt kan ju vem som helst, så där är man ju inget attraktiv.
Det har även från af talats om att man kan få utbildning på något som, om jag uppfattat det rätt, kallas fam eller iris-fam, men det gäller bara de som redan har ett jobb eller praktik.
Jag har tittat på SRFs hemsida som du hänvisar till men bara hittat en kort passus under "service" att SRF stöttar personer som befinner sig i arbetslivet, men det gör jag ju inte, jag står utanför. Har även haft lite kontakt med folk i SRF på lokal och länsnivå och de bör veta om i vilken situation jag befinner mig, men jag har aldrig därifrån hört att man kan få stöd eller hjälp från SRF i den här frågan.
Sedan är det ju det faktum att "konjunkturen" är som den är och att man ska slåss om de jobb som finns med hur många arbetslösa fullfungerande som helst. Det känns inte direkt som om det finns en realistisk chans för såna som jag att få en anställning då. För hur det än är så kan jag vara hur högutbildad och kompetent som helst, men jämfört med en fullfungerande står jag mig tämligen slätt, åtminstone i omgivningens ögon.
Jag kan inte hjälpa att jag blir förbannad på de som bestämmer och som drar in stöd åt sjuka och handikappade bara för att de anser att alla ska återanpassas till arbetsmarknaden. Deras totala aningslöshet inför allt och alla som befinner sig utanför deras inre sfär. Ska det fungera som de vill så måste de ju börja med att skapa de förutsättningar som krävs i form av stopp för diskriminering av funktionshindrade och förbjuda arbetsgivarna att avfärda folk med funktionshinder bara pga just deras funktionshinder. Jag kan inte tänka mig att det finns förutsättningar för att alla utanför arbetsmarknaden skulle kunna försörja sig som egenföretagare. 
Hur är det med dig själv, det låter som om du är van vid arbetsmarknaden. Vad har du jobbat med, vad gör du nu, hur blir du bemött av presumtiva arbetsgivare i en jobbsöksituation och i arbetslivet i övrigt?
Vad har du fått för "insatser" och vad tycker du själv om dessa?

[SvenA]
2009-12-25 18:54
#12

#11Att hitta ett arbete i din situation

kan man nog vara ganska säker på att det är så gott som omöjligt tyvärr

Vad det handlar om i ditt fall är väl att få nogon forma av omskolning

Men som du säger så är vi med grava synskador de sista som kommer att få ett arbete av alla som står till arbetsmarknadens förfogan

Felet är att de som bestämmer inte vet hur verkligheten ser ut för personer med grava synskador och andra livslånga sjukdommar för de har aldrig själva kommit i kontakt med dessa

Hade det varit en av deras egna så ha det sett helt anorlunda ut kan jag lova

Jag blev själv utsparkad från AF redan på 90 talet på grund av sjukdom men kunde då klara ett halvtidsarbete men de tyckte redan då att det inte var lönt att satsa på en som hade paserat de fyllda 40 så hur man nu helt plötsligt ska hittta arbeten till de som har nogot funktionshinder och fyllt 40 förstår jag inte

och kommer nog aldrig att förstå

Sigrid-pa-Pottan
2009-12-25 20:03
#13

#12 Omskola mig, ok… Jag är 50+ med råge.

Vad jag är mest rädd för är att hamna i någon av dessa "slasktrattar" där folk stoppas in för att snygga till statistiken. Att tvingas utföra ett jobb som i och för sig kanske är ok, men mot minimal ersättning då det inte anses vara ett "riktigt" jobb utan något sim jag ska vara tacksam för att ha fått bara för att känna att jag inte ligger samnället till last, typ.

Den typen av "jobb" har alltid gjort mig upprörd, för det är ett sätt för snåla och utstuderade arbetsgivare att få vissa uppgifter utförda gratis eller näst intill gratis. Det är bara för dem att säga upp de som är anställda för att utföra dessa uppgifter med hänvisning till övertalighet eller avsaknad av arbetsuppgifter och därefter ta in någon arbetshandikappad och få samma uppgifter utförda gratis eller med kraftiga lönebidrag. Bara ett exempel på den nänniskosyn som genomsyrar det när samhället.

Annons:
[SvenA]
2009-12-25 21:25
#14

#13 Är du uppe i den ålderns så får du ingen omskolning heller

Jag håller med dig i allt du säger i denna fråga

Så frågan är väl snarast om du har så myckett synsrester kvar att du skulle klara av ett arbete om det nu mot förmodan skulle gå att hitta ett för en 50 plusare vilket är mycket tvivelaktigt det måste även arbetsförmedlingen inse om de har något som helst koll på arbetsmarknaden

Jag kan bara önska dig lycka till i fortsättninge

Skriv gärna och berätta hur det går för dig det finns säkert flera i samma sits som imnte törs skriva och berätta så de kan säkert få hjlp av det du skriver

Att SRF skulle kunna hjälpa till tror jag inte men om du behöver hjälp med överklaganden så finns de en förbundsjurist som kan hjälpa dig med skrivelse komtakta honom som heter Lars Jeppson han är mycket trevlig om du ringer 08-39 90 00 så finns han där

Sigrid-pa-Pottan
2009-12-25 23:52
#15

#14 Ja, vi fär väl se hur det går med af och fk in på nästa år. Kanske jag skriver lite här om jag tror att det kan vara av allmänt intresseFlört

Det kanske kan uppfattas som jag är gnällig och inte vill jobba och ibland känner jag mig gnällig fast jag egentligen inte vill vara det. Jag skulle gärna jobba om jag fick ett meningsfullt jobb, känner att jag fortfarande har en hel del att ge.

Men det är attityden från både makthavare/lagstiftare och försäkringskassa m fl samt inte minst tänkbara arbetsgivare, som gör mig så arg. Om vi till varje pris ska ut i jobb, sä kan de ju se till att förutsättningarna finns för det. Samt att låta bli att kora med folk som faktiskt har det svårt eller omöjligt att kunna jobba.

[SvenA]
2009-12-26 11:40
#16

#15Du är absolut inte gnällig som talar om hur verkligheten ser ut

Det är tvärt om mycket bra att du skriver och talar om hur det fungerar i verkligheten

Så fortsätt gärna att skriva här

Det kan kännas bra att få skriva av sig i bland

För man kan ju inte beskylla makthavarna för att leva i verklighetn

De som bestämmer lever i nogon konstig värld där den övriga befolkningen inte känner igen sig

Jag hörde i dag på radion att vår finansministr

tycker att det är för långt bort från hemet om man har en restid på två timmar enkel resa till och från arbetet bara deta visar på att han inte lever i den verklighet vanliga arbetare lever i

Det är en massa folk som har två timmar morgon och kväll i restid för att kunna arbeta

Så om man ska följa finansministerns exempel så ska allla dessa mäniskor ha dubbel bosättning och få avdrag för detta för det får vår finnansminister

Jag tror inte att skatemyndigheterna skulle godkänna detta för vanliga mäniskor

Det är lika dant det här att alla ska arbeta

Hur det sen ska gå till i verkligheten det talar de inte om

Och det finns en massa fördommar om att vi med livslånga sjukdommar inte vill arbeta utan bara lyfta en massa bidrag

Det är ju faktiskt som du säger att vi mycket hellre skulle arbeta om det bara fanns ett arbete vi klarade av på grund av våra sjukdommar

Det är likadant med alla arbetsgivare som tror att man inte klarar av ett arbete bara för att man råkar ha en funktionsnedsättning många av oss skulle mycket väl kunna arbeta med lite extra stöd av tekniska hjälpmedel eller andra stöd men det vill inte arbetsgivarna förstå

och då kan vi inte helller få ett arbete som vi skulle kunnna klara av trots våra funktionshinder

Sigrid-pa-Pottan
2009-12-28 12:00
#17

#16 Vad gäller poitikerna så är det ju precis så det är. De verkar ju i första hand se till sina egna intressen, vilka andra sätter sina egna löner, arbets- och pensionsvillkor? Några enstaka höjdare men absolut inte vi "vanliga". Men dessa politiker ser till att ha sitt på det torra oavsett vad som händer, även om de gör bort sig och får gå så får de ekonomisk kompensation som inte liknar något och i regel dessutom ett nytt fint jobb där de kan fortsätta att bete sig illa och maktmissbruka. Och av någon konstig anledning så förutsätter de alltid att vanligt folk har precis samma möjligheter som de själva har till jobb och ekonomiskt oberoende. De anser att de är demokratiskt valda men att det skulle vara så enkelt kan ju diskuteras. Har en känsla av att det är en speciell sorts folk som söker sig till politiken om de inte föds in där, och de som finns där håller mest varandra om ryggen i sin församling för inbördes beundran, i den mån de inte gör vad de kan för att manövrera ut varandra. De vanliga väljarna är bara intressanta inför valen.  

Kan egentligen bara hålla med dig i allt.

[SvenA]
2009-12-28 12:21
#18

Tyvärr är det så det fungerar i dagens samhälle

cattan
2010-01-20 17:39
#19

Sigrid, du ställde frågor till mig och nu svarar jag på en del av dem:

Jag är blind sedan födseln och jag arbetar nu på samma ställe som jag gjort i många år, med kundtjänst och telefonist och receptionist.

Jag söker jobb då och då för  jag tycker att jag stagnerat och skulle behöva pröva på nåt nytt innan jag blir bitter.

Jag har varit på två intervjuer under dessa år, men fick nobben på ett ställe bland annat därför att kunden som kommer till en reception är vana att bli igenkända närde kommer in genom dörren, och det kan de inte bli av mig förrän d ger sig till känna med hjälp av rösten när de pratar med mig. Den andra fick plötsligt klart för sig att receptionisten skulle städa och ansvara för skötsel av konferensrum mm, och jag var intervjuad av ett bemanningsföretag som i sin tur rapporterade till den potentielle arbetsgivaren och som där fick nobben trots att bemanningsföretaget var positivt inställda till mig.

Där har du min historia - ag sitter också fast men på mitt sätt.

Jag avstår från käcka kommentarer, för du verkar fullt kompetent i att veta vad du vill och klarar av.

Det du far efterär  nog Iris Hadar, ett av företagen som delvis ägs av stiftelsen för synskadade. Om du är nyfiken på dem så går du in och kikar på www.irishadar.se så får du veta mer.

Sigrid-pa-Pottan
2010-01-21 01:33
#20

#19 Jo namnet Iris-Hadar har nämnts i sammanhanget parallellt med Fam, så det är säkert samma. Jag ska titta mer på sidan du skickat länk till när jag hinner.

De på af försöker få in mig där för att få arbetsträna men det går inte för de tar bara emot en om man redan har en arbetsplats… Men om man redan har ett jobb så har man det väl fixat för sig…?

Ja, det är ju ett elände när arbetsgivarna sorterar ut en pga ens funktionshinder, på så lösa grunder. Borde inte det kunna ses som diskriminering och prövas rättsligt därefter? Jag tror inte att vi kommer vidare på annat sätt som samhället nu är uppbyggt. Men jag har en känsla av att det är bara vi funktionshindrade som känner på det viset, de fullfungerande förstår liksom inte problemet och då existerar det förstås inte.

Vad jag förstår så söker du jobb av samma slag som vad du redan jobbar med och på din nuvarande arbetsplats antar jag att du klarar arbetsuppgifterna funktionshinder till trots. Och så får du inte ett liknande jobb för att du inte ser! Nä, bind för ögonen på de som beter sig så dumt och låt dem leva så en vecka eller 2 och fråga sedan om de känner sig annorlunda då med hänsyn till vad de tycker om att göra, vad de är intresserade av osv, än då de ser. Fråga vad de skulle tycka om att avfärdas som "BLINDA Krille som väl inte förväntas vilja göra något annat än att sitta still på intstitution resten av livet, för han har ju i alla fall ingen behållning av något längre, kan väl inte tycka att det är intressant längre att gå ut och häva en öl med polarna eller ta en sväng på bågen eller vad det nu är Krille gillar, eller gå på bio mm för det har han ju ingen behållning av", Samtidigt förväntas dock blinda Krille försörja sig och inte ligga samhället till last… Oj, där flippade jag ut ordentligt, men det bjuder jag påFlört

Tack för att du avstår från käcka kommentarer, det uppskattar jag verkligen! Sen är det väl si och så med min kompetens, men jag sår över vidareutvecklig där, åtmistone för stundenSkrattande

Annons:
[SvenA]
2010-01-21 08:58
#21

Hela samhället byggs upp på att man är seendeså det är inte alls konstgt attt vi som inte ser är längst ner på listan av de som kommer att få et arbete

Inte ens IRIS lyckades med sitt bemanningsföretag där man hyrde ut synskadade

man blev tvungen att avvekla det på grund av för lite efterfrågan så att tro att vi kommer in på arbetsmarknaden är en utopi om man inte själv lyckas sälja in sig själv

Sigrid-pa-Pottan
2010-01-21 12:49
#22

#21 Ändå är ju i alla fall försäkringskassan av uppfattningen att vi ska jobba. "Synskada är inget skäl för att inte arbeta" för att citera en av mina tidigare handläggare.

Och där kan jag väl i princip hålla med. Men problemet är ju att samnället och i det här sammanhanget arbetsgivarna är så fördomsfulla. Som jag ser det så är det ju i högsta grad dessa som hindrar oss från att komma ut, där har du helt rätt, SvenA! Men detta faktum väljer man att blunda för (vem är det egentligen som är synskadad, haha, där var jag väl vitsig!) och skuldbelägger istället oss! Så snacka om att sparka på den som redan ligger! Jag fortsätter att envisas med att jag anser att de som skulle behöva utbildas i det här sammanhanget i första hand är arbetsgivarna. De skulle alltså behöva utbildning för att bli av med sina egna fördomar. Det gäller förstås också politikerna.

[SvenA]
2010-01-21 14:36
#23

Det finns alldeles för mycket fördommar om oss synskadade

När folk frågar hur man äter när man inte ser så förstår man hiur dåligt det är ställt med vad vi kan eller inte kan

Sigrid-pa-Pottan
2010-01-21 15:15
#24

#23 Det värsta är att det inte verkar gå att få folk på andra tankar. De är på något sätt obildbara, oemottagliga för information.

[SvenA]
2010-01-21 15:24
#25

I bland funderar man onekligen i dessa banor

men ge ite upp koppet i bland hittar man ett sankorn som verkligen förstår

Sigrid-pa-Pottan
2010-01-21 15:40
#26

#25 Nej, jag har inte gett upp hoppet för egen del och att det finns en och annan med vettig inställning är nelt klart. Jag är för egen del enormt tacksam över att ha det förspänt med en enastående sambo som ställer upp på alla tänkbara sätt. Vågar inte tänka på hur min situation kunnat se ut annars.

Men när jag tänker på hur det är ställt för gruppen synskadade som helhet känns det svårt att vara optimist. Inte minst då med tanke på att vi tydligen är den grupp som i högsta grad är utestängd från arbetsmarknaden. Jag har svårt att förstå varför det ska vara så, det finns liksom ingen logik i det.

[SvenA]
2010-01-21 16:40
#27

Det är väl bara att se sig runt här på olika sidor så ser man i blad vilka fördommar det finns om oss som inte ser

Jag har i flera år försökt få folk att förstå hur svårt det kan vara med em så enkel sak som förkortningar när man bara har hörseln att litta till när man ska läsa inlägg

´

Hur nånga är det som är här och försöker lära sig av oss som lever utan att se det är inte många som är medi debatterna här och säger sin mening eller frågar om saker och ting omkring hur det fungerar för oss som inte ser

Så hur ska man då få arbetgivarna att våga anställa oss när man inte ens kan vara med och debattera våra viktiga frågor

Jag försöker hela tiden påverka både näringliv och politiker om hur det är att leva som icke seende

Annons:
Upp till toppen
Annons: